Rötägg

Don visade sig vara ett stort rötägg. Han stöttade inte Ingrid vid förlossningen och han visade inte mycket kärlek till deras dotter Alice.
Ingrid var grymt besviken på Don. Men å andra sidan visste hon att Don var kille som flörtade med allt och alla innan dom träffades på gymmet. Alice fick desto mer kärlek av sin mamma Ingrid när nu Don allt mer och mer var hemifrån.
Ingrid fick ta nätterna när Alice behövde äta och ny blöja. Trösta när hon var ledsen. Don sov sig igenom nätterna utan minsta lilla tillstymmelse till att höra Alice gråt.
Ingrid blev mer och mer frustrerad över situationen. Det var tillräckligt att ha en liten bebis att ta hand om. Ingen pengabuffert att av till blöjor och välling.
Don påstod att han hade fler och fler kunder på gymmet och behövde jobba där fler timmar om dagen. Men några pengar från honom såg hon inte till. Hon fick klara sig själv, som vanligt. Men det stärkte henne som både mamma och människa att klara av situationen oavsett.

När Alice var runt 6 månader och Ingrid hade varit ute och gått en långpromenad med henne i samhället. Det var strålande solsken och luften var varm och skön. Alice låg i vagnen med en tunn filt på sig och bara en body. Det var högsommarvärme och det var mycket rörelse på gatorna.
Direkt när Ingrid kom in i huset, upptäckte hon att något var annorlunda. Huset var storstädat och alla Dons saker var borta. Hon sprang omkring i det lilla huset för att leta efter honom. Till sist hittade hon en lapp på köksbordet där Don hade skrivit:

Ingrid!

Jag har insett att det här livet

är ingenting för mig. Jag klarar

inte att leva ett familjeliv. Det 

är inte dig eller Alice det är fel på. 

Det är jag som inte klarar det. Det känns

som jag ska "kvävas". Jag är ingen pappa

och jag kommer nog inte bli det heller.

Vi har en fin dotter som har en underbar 

mamma. Fortsätt vara det. 

För er skull har jag tagit mina saker och flyttar 

utomlands. Har fått ett jobb som jag verkligen

vill ha. Ett jobb jag bara har drömt om.

Hoppas du och Alice får ett bra liv.

                   

  /Don

Ingrid visste inte vad hon skulle göra eller ta vägen. Hon var helt förtvivlad. Det var inte så här hon hade tänkt att det skulle bli. Men från början hade hon tagit fullt ansvar för Alice. Så nu skulle det inte bli så stor skillnad egentligen. Dessutom hade hon bra vänner som säkert skulle ställa upp som barnvakt när Ingrid behövde tid för sig själv. Ingrid blev avbruten i sina funderingar av Alice som hade vaknat i vagnen efter tuppluren. 

Nu började Ingrids stora utmaning. Att uppfostra Alice helt själv. Och det skulle hon göra. Hon skulle visa alla att hon klarade det.