Alice hade sett ledsen ut när hon kom hem från skolan.Ingrid bestämde sig för att prata med henne sen efter maten.
Dom hann leka en liten stund innan Jocke ropade att det var mat.
Eftersom Alice verkade allmänt nere, så ville hon inte ens komma och äta.
Jocke gick och hämtade henne.
Alice hade inte ens orkat göra sin läxa. Hon som annars brukar vara så flitig.
- Vad är det Alice? frågade Ingrid mjukt.
Hon ville inte framkalla något utbrott nu när hon äntligen kommit ut ur sitt rum.
Men Alice svarade bara att allt var okej.
- Jag vill inte göra läxan ikväll. Jag hatar att göra läxor, fräste Alice surt.
Jocke fick någon sorts städmani och gick loss på badrummet.
Han orkade inte med tjafs och tjat heller. Så då kunde han lika gärna städa.
När halva läxan var gjord, hade klockan blivit massor och Alice var jättetrött.
- Men Alice, det är ju någonting!
- Nä, det är inget mamma!
- Jo, jag ser det ju på dig gumman! sa Ingrid mjukt.
- Jag blev osams med en kompis idag i skolan. Och nu är inte vi vänner längre.
- Men Alice, vad tråkigt! svarade Ingrid med sorgsen röst.
- Jag tyckte så mycket om att leka med henne. Hon var så snäll, grät Alice.
- Jag ringer hennes mamma i morgon och pratar med henne. Det här kommer att lösa sig Alice!
- Kan du göra det mamma?!!
- Ja, självklart kan jag göra det!
- Men nu måste du i säng, Alice!
- Okej, jag känner mig ändå väldigt trött, gäspade Alice.
Efter en stunds tv-tittande var det så även dags för Jocke och Ingrid att gå och lägga sig...
... efter lite småprat och gos, somnade dom också.
Men blev väckta ganska snart av en hysterisk Alice som kom inspringandes.
Det var ett äckligt monster under hennes säng.
Ingrid gick in till Alice rum och sprayade försvinnspray på monstret.
- Nu Alice är monstret borta.
- Är du säker? Jag vågar inte gå och lägga mig än.
- Men du måste, det är skola i morgon!
- Jag är för rädd för att somna.
Ingrid gav Alice en kram så att hon skulle känna sig lugn och trygg igen.
Inget monster skulle få skrämma hennes lilla flicka.
Nu kunde äntligen den lilla familjen sova vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar