Livet hade förändrats rätt rejält sen pojken hade fötts för några dagar sen. Helt plötsligt kretsade det mesta till att mata, byta blöjor och vyssa. Pojken hade ännu inte fått något namn.
- Så ja lille vän, mamma finns här för dig, sjöng Ingrid för honom.
- Varför är du inte nöjd vännen, klagade Ingrid kärleksfullt.
- Så! Nu är du ren och fräsch igen, gubben.
- Hoppas du kan somna om en stund nu.
När Ingrid hade vyssat bebisen en stund och lagt ner honom i vaggan igen, höll hon andan att han nu skulle sova en stund. Ingrid hade inte hunnit äta frukost än.
- Nähä! Du vill visst inte sova.
- Då gosar vi väl en stund då, lille gosplutt.
Ingrid höll på att hungra ihjäl vid det här laget. Men sonens behov gick före just nu.
Så fort Ingrid hade lagt ner pojken i vaggan och gått ut ur rummet, började han skrika igen.
- Jävlas du med mamma, pojken min?
- Du ska vara snäll mot mamma, viskade Jocke ner i vaggan.
Så äntligen kunde Alice, Jocke och Ingrid sätta sig ner och äta frukost tillsammans medan bebisen sov en stund i sin vagga.
- Vad tycker ni att lillebror ska heta, sa Alice mitt i en tugga.
- Jag tycker att han ska heta Alvin, sa hon innan någon av de andra han säga något.
- Alvin, det var ett fint namn, svarade Jocke.
- Ja, varför inte, sa Ingrid.
- Då får det bli Alvin, utropade Jocke till Alice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar