Ingrid kände sig pigg på morgonen och när barnen hade gett sig av till skolan och Jocke åkt till jobbet, gick hon ut för att rensa ogräs runt hennes äppelträd.
- Jag fattar inte varför jag jobbar här ute idag. Jag borde sitta i soffan och vila istället nu när bebisen snart är här, pustade Ingrid.
Lite lunch efter slitet i trädgården satt bra i magen.
Det sparkade för fullt där inne nu.
När hon ändå var igång passade hon på att städa badrummet...
...men när hon moppat upp det sista kände hon den välbekanta smärtan i ryggen och trycket nedåt i magen.
Ingrid andades genom värken...
- Jag tror det är dags nu, flåsade hon.
Det kändes inte alls bra att vara hemma själv när det var dags föda.
- AAAAJJJJ!!!
Smärtan var outhärdlig. Men hon visste att hon skulle klara det den här gången också.
Smärtan avtog hyfsat och Ingrid kände sig trött efter arbetspasset i trädgården och nu värkarna. Så hon valde att gå och lägga sig en stund och vila...
Hon somnade på studs.
När hon vaknade igen hade barnen redan kommit hem från skolan...
Hon kom knappt ur sängen.
- Åhh, aj vad ont det gör!
- Det är helt klart dags nu!!
- Ahhhhh, det gör så ont, kved Ingrid.
- Hjälp, det känns som att magen ska sprängas.
Och så var äntligen LILLEBROR här...
Ingrid hade klarat ännu en förlossning och fått en välskapt pojke.
