Det var snart dags för lilla Alfons att växa upp och bli en stor kille som skulle dessutom börja skolan snart. Ingrid njöt av den sista tiden lite extra. Både hon och Joakim var överens om att Alfons var deras sista barn. Det skulle också betyda att Alfons var den som skulle få föra generationen vidare via hans barn så småningom.
- Tänk att du snart är en stor kille.
- Jag kommer verkligen sakna att ha små bebisar hemma, suckade Ingrid.
Hon höll Alfons nära sig. Tätt, tätt intill sitt bröst. Njöt allt vad hon kunde.
Hon vaggade sin lille son och sjöng en liten vaggvisa.
Alfons låg och jollrade i sin lilla vagga. Han var ett nöjt barn som var så otroligt snäll och duktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar