Kan det vara dags nu?

Ingrid vaknade med en herrans värk i ryggen. Hon var stel och mådde allmänt illa. Hon visste att snart var det dags. Och frågan är om bebisen ville komma idag eller i morgon. Med Alice blev förlossningen lång och jobbig. Med många, smärtfyllda värkar. Och det såg hon inte fram emot att behöva genomlida igen...

Ingrid försökte massera ryggen, i hopp om att värken skulle släppa något.

Eftersom Alice inte var klar för frukosten än, satte sig Ingrid för att käka lite framför nyheterna.

När Ingrid sällskapade Alice när hon åt frukost, kände hon en rejäl värk som strålade nedåt...

- Mamma har du ont? frågade Alice oroligt.

- Mmm, kunde Ingrid ge till svar.

- Men det är ingen fara Alice! Du behöver inte vara orolig.

Värken av tog rätt snart och Ingrid kände sig lite piggare igen.

Ingrid hade blivit rejält stor om magen den här graviditeten.

När Alice åkt till skolan, gick Ingrid och la sig en stund för att vila. Hon fick sova i några timmar i alla fall och det var skönt.

- Mamma, jag är hemma nu!!

Men Alice fick inget svar. 

Alice hade kommit hem från skolan utan att Ingrid hade märkt det. Så trött hade hon varit. De senaste dagarna med stor mage och lite småvärkar från och till hade gjort henne riktigt trött.

-Aaaaoooo! skrek Ingrid rätt ut.

En rejäl värk kom och höll i sig länge.

Alice var så inne i tvn att hon tydligen inte märkte att Ingrid skrek till.

Ingrid hann andas lite mellan värkarna som nu kom allt tätare. 

Det var dags nu på riktigt, tänkte Ingrid för sig själv mellan andetagen.

Ännu en värk var på intågande och hon gjorde sig beredd på värken...

Den här gången var smärtan mer intensiv och magen blev hård som en kula.

- Hoppas det snart är över, mumlade Ingrid för sig själv medan hon samlade sig för en ny värk.

  - Aaaaaaaa, aj som... 

- Det gör så ont...

Ingrid försökte andas så gott hon kunde. Men det gjorde så ont.

Å, så äntligen kom den...

Så underbar och fin...

Det blev en rätt stor POJKE!!

Det blev en ganska snabb förlossning, som visserligen gjorde rätt ont. Men blev ändå rätt bra.

Helt klart smidigare än när Alice föddes och det var hon väldigt glad för.