Så fort Ingrid klivit upp ur sängen, kom den första riktiga värken. Det högg tag i magen och Ingrid blev helt svettig.
Hon var jättekissnödig men kunde inte förmå sig att gå de få stegen till badrummet.
Det gjorde för ont.
Det kom värkar med jämna mellanrum...
Och trycket nedåt ökade...
- Aj!
- Don!? Jag tror att bebisen kommer snart!
Hmm... Vad tog det onda vägen?
Ingrid blev mer än förvånad. Helt plötsligt var den mesta värken borta.
Bäst att passa på att gå på toa nu då när värken lättade.
Don satt i godan ro och åt frukost. Helt ovetande vad som hade utspelat sig i sovrummet nyss.
Dags att försöka få i sig lite frukost nu då när allt lugnade ner sig.
Men vad nu då? Nu var värken tillbaka igen.
Magen spände sig hård som en fotboll och värken i ryggen tilltog.
- AAAAJJJ!!!
- DOOOON!!! Jag tror bebisen kommer nu!!
- Aj min rygg!
- Don, fattar du vad som håller på att hända eller?
- Kan du komma och stötta lite? Eller är frukosten viktigare?
- Ja, jag kommer Ingrid!!
- Förlåt Ingrid! Jag ska finnas här för dig!
- Åh Don! Jag har så ont!
- Jag trodde bebisen skulle vara här nu. Det här tar sån här tid!
- Lugn Ingrid. Den kommer nog snart.
- Vi fixar det här tillsammans Ingrid!!
Smärtan kom och gick. Värkarna blev tätare...
... och tätare.
Men ännu ingen bebis.
Ingrid började ge upp hoppet.
- AAAAAJJJJ!
- Don??!!! Jag tror det är dags nu!
- Jag tror bebisen kommer nu!
- Ingrid, är du säker?
- JJJJAAAAA!
Ingrid gick in till sovrummet för att kunna fokusera och samla energi att orka sig igenom den sista delen i förlossningen.
Värkarna kom tätare och tätare...
... och gjorde ondare...
...och ondare.
Smärtan var outhärdlig. Ingrid klarade knappt av smärtan.
Men vad var Don? Varför var inte han här och stöttade Ingrid?
Äntligen var bebisen här!!! Ingrids lycka var total.
Men vad var Don?
- Åh, du är så fin!!
- Åh! Min underbara lilla dotter!!!
- Du ska få heta Alice Ingrid Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar